Spelpass 32 - Lermästaren förmodar jag?

Hjältarna vandrade långt in i staden. Som av en slump fann de vad som måste vara Lermästarens kammare... eller?

När Nossungam slog vingen av den siste gargoylen slogs dörren upp av en väldig golem, gjord av... kött!?

Spelpass 31 - Tornets Tyrann

... ditt torn, ditt fängelse.

Spelpass 30 - Cennoms väktare

Hjältarna besegrade de odöda väktarna som skyddade Cennoms grav, men smittades med Mumieröta i processen. I graven fann de tre stenplattor, som verkade vara någon form av testamente. I Ocalam visade hjältarna de mördade pilgrimernas kroppar och vann genast viss gunst hos Njal och arkanologerna. Tack vare detta (och Grobuts magiska gunstslag) fick hjältarna ett nytt, och betydligt större uppdrag av Njal. Den gamle bokmästaren bad dem bege sig till Obirah för att hitta och länsa den mytiska plats som kallas Lermästarens Kammare. Njal sade sig vara väldigt intresserad av de texter som denne lermästare lämnat efter sig.

Efter att Njal botat hjältarna från mumieröta och dyngfeber begav de sig av genom kloakerna och vidare mot Gravön. Kloakerna visade sig vara ett virrvarr av gångar som säkert kan visa sig innehålla en och annan överraskning, men för tillfället valde hjältarna att styra kursen rakt mot Gravön. Väl där var det inga svårigheter att finna Den Eviga Vilans Palats, som hjältarna genast bröt sig in i. Vilken gud än Nossungam tillber så har den tydligen inget större intresse av griftefriden. Inuti graven förseglade Grobut dörren från insidan, för att förhindra ovälkomna eftersläntrare. Framför hjältarna ligger nu ett antal outforskade korridorer och rum, där ingen människa satt sin fot på mycket länge. Det återstår att se om de döda verkligen vilar för evigt i palatset...

Spelpass 29 - Cennoms gravkammare

Hjältarna försökte förgäves övertala kapten Atriba att släppa in dem på gravön, men den fetlagda blondinen vägrade i sten, och förklarade att alla sådana befogenheter måste gå via Atte i den gröna borgen. Samtalet tog ett abrupt slut då hTor råkade nämna Achvirs namn, något som tydligen slog an en känslig sträng hos kaptenen.

På värdshuset Valvet språkade Grobut med den nervöse dansaren Danan som bad hjältarna att återföra släkten Femguls förlorade släktgods från ett palats på gravön. Hjältarna var tveksamma till uppdraget. I konversationen framkom att Danan var kraftigt skuldsatt till tjuvgillet och han gick motvilligt med på att introducera hjältarna för sin fordringsägare. Nossungam och Nemarp strosade omkring på Fågelön och fann en vimlande marknadsplats där goblinen Purkel sålda magiska prylar från sin vagn. Ryktesvägen kunde Nemarp få reda på att en hel del prospekterare och lycksökare kommit till trakten den senaste tiden, sedan ryktet om stora residuumfyndigheter spridit sig till omvärlden.

Till slut begav sig hjältarna upp i bergen, mot Cennoms gravplats. I ett smalt pass blev de anfallna av ett par mantikoror, som besegrades efter utdragen kamp. Efter striden visade det sig att någon hunnit före dem till graven. De fann klätterutrustning och spår av små fötter inuti den yttre gravkammaren. Ett föremål format som en halv droppe hade tydligt avlägsnats från ett podium inuti kammaren.

Hjältarna begav sig djupare in i graven och fann en väldig väggmålning av den store hjälten Cennom. På målningen framställdes hon som en stor och vacker kvinna, med hår som ett virvlande vattenfall av eld. I sin högra hand höll hon ett spjut, och i den vänstra en sten formad som en halv droppe. Runt halsen bar hon "Det digra ödets symbol". Hjältarna vädrade skatter och Nossungam knuffade upp en av gravens dörrar och blottade en rustkammare, med ett spjut och en helig symbol.I samma stund öppnades den andra dörren i kammaren, och ett fyrarmat skelett och en mumifierad präst uppenbarade sig, samtidigt som golvet plötsligt började spraka av magisk energi... en fälla!

Spelpass 28 Achvir och Sulemans puddingar

Hjältarna fick höra berättelsen om hur Cennom och Xarxon tog sig fram genom det ogenomträngliga mörker som förhärskade i Nabbaroks labyrint. Tillsammans lurade de Nabbaroks tre tjänare: Tanden, Ögat och Handen och fann Vägvisarstenen, den enda tingest kraftfull nog att skingra mörkret i Nabbaroks labyrint. Cennom klöv stenen i två bitar, och gav den ena till Xarxon, ifall de skulle komma ifrån varandra. Efter kampen mot Nabbarok grundade Cennom staden Ocalam, som sedan spirade under en lång tid. Xarxon levde ett långt och fridsamt liv, och var bland annat med och grundade Arkanologernas orden. Han begravdes i en omärkt krypta på Fågelön. Cennom upphöjdes till gudastatus vid sin död, men människorna i Ocalam inredde en dignande gravkammare åt honom, som än idag lockar pilgrimer för att hedra hans minne...

Efter historien fick sig hjältarna en rejäl utfrågning av bokmästaren Njal Chirull. Det verkade nästan som att Njal ville mäta deras duglighet. Till en början visade sig hTors fysiska insatser imponera stort på den gamla mannen, men när hTor för ovanlighetens skull blev lite överilad och slog sönder hans bord tog frågestunden hastigt slut. Efter lite trugande från Nossungam bad Njal dem ändå om en liten tjänst, att se efter vad som hänt med pilgrimen Emlor och hans följe, som gett sig av på en strapats till Cennoms grav.

Hjältarna beslöt sig för att först ta och inspektera Xarxons grav, och fann att Xarxons kropp och hans "gravgods" hade flyttats till en plats kallad Den Eviga Vilans Palats. Plötsligt anfölls hjältarna av puddingar!

Efter kampen mot de oformliga slemhögarna fann hjältarna en liten gång från Xarxons kammare, som ledde in till ett laboratorium. De blev genast anfallna av en ilsken halvling, en imp och två Otygher. Efter striden kunde hjältarna konsultera den döda halvlingens dagbok och fann att hans namn var Achvir Octrebo, en charlatan, som bryggt mirakelkurer på slemmet från puddingar som han fångat i träsket.

Hjältarna styr nu stegen mot sergeant Atriba och brofästet mot Gravön.